Get
Onsdag, en dag av upptäckt och energi. Efter avslutad arbetsdag på skilda håll möttes vi och tog efter lite tvekande linje 2 mot Åsjordet. Vi gjorde en observation på T-banan och konstaterade att Oslo verkligen är uppdelad i east/vest- side. Det innebär ett system som närmast liknar apartheid. I väst bor de rika, vita norskarna. I öst bor "the black people". I väst är det slottssliknande villor á la desperate housewifes, i öst är det ghetto betong á la rinkeby. På T-banans västgående linjer åker vita, på T-banans östgående linjer åker svarta.
Ett segregerat Oslo. En observation.
Vi flanerade utan plan runt i villakvarter och förundrades över att det kändes som landet och att det var så vackert trots att vi var så nära storstaden. Så kan vi tänka oss att bo i framtiden.
Nåväl efter långpromenad och T-bana med ett stopp på grönland, landade vi på Veitvet. Hör och häpna girls men taxen var duktig värre. Ett personligt träningprogram på balkongen senare var musklerna glada. Medans pensionären tog igen sig efter den ansträngande promenaden.
Vi lagade en mycket god rotfruktspasta och njöt sen av livet.
Torsdag, en vanlig arbetsdag som började efter en kall natt. Inga element i flyktingförläggningen inte så kommande nätter blir det underställ på. Pågrund av bristfällig sömn var svimningskänslor ett faktum för taxen mot eftermiddagen, inte kul. Med några liter tomatsoppa anlände hon Veitvet 15.47. Pensionären däremot sökte spänning på annat håll (Nokian däck är så säkra att föraren riskerar söka spänning på annat håll) (Veitvet är så säkert att Madeleine sökte spänning på annat håll). Stadens butiker fick besök och kärlek till ett rött flanell plagg på gina tricot av alla affärer uppstod. Dock tyglade pensionären sin kärlek och väntar med inköp.
Senare på Veitvet, pensionären löper och taxen sover till tonerna av prostens barnbarn.
Soppmiddag med efterrätt bestående av kladdigkaka. Sen djupa diskussioner där vi bland annat diskuterade och kom fram till följande:
Hur extremt lyckligt lottade vi är som fötts i ett utav världens bästa länder att vara kvinna i. Alla rättigheter vi och alla människor har. Att vi faktiskt har varsin kropp som fungerar som den ska (oftast). och hur stört det är att man klagar på den. Sen har kåt-gun kommit på hur spännande det är att vi har hela "bli förälskad i en snubbe" delen kvar i livet. Vilka spännande och göy kapitel som ligger framför oss. Man kanske inte behöver hålla på och vara kär bara för att tids nog kommer det nog. Lyxen i att man antagligen kommer hitta någon som man regelbundet vill vakna upp brevid. (även om det känns ganska långt borta just nu).
Sen har vi (speciellt pensionären) en existensiell kris. Hon har kommit på att hon inte blir yngre och att hon i sommar får köpa ut åt taxen. Hon vill inte bliva stur det är ju så flööte just nu. Tonåren vart tog de vägen? Ska hon inte vara tonåring länre? Vad händer efter döden? Det är så många frågor, vad är svaren? Vill jag ha svar?
En viktig sak som taxen måste dela med sig av också, ROLLE JOBBAR PÅ STORTINGET!! IT-avdelningen :D
Varje dag kommer han och ska äta i kassan så bara ger han mig pengarna och går, han har alltså i förväg räknat ut exakt vad det ska kosta och ger jämna pengar. En dag sa han det här bli 35 så lägg på en kaffe som jag tar på väg ut så blir det exakt 40 så vill jag ha 60 tillbaka. Jag hinner inte ens reagera! Det är jättekul :) Han är tillomed lik till utseendet smal helt omusklig med glasögon och ser osäker ut, jag älskar honom. Tänk att han fanns i Norge också! Alla Mia&klara galningar fattar vad jag pratar om.
