pensionarenochtaxengoesnorway

Ännu en helg har passerat för kollektiv horisontellt, en väldigt trevlig dock separerad helg. I fredags släpade sig de två arma själarna till Veitvet efter lite t-bane krångel. Lite vila behövdes innan städningen drog igång, när päronen kommer på besök krävs det lite mer än att soppa allt under mattan.

Strax efter kl 20 svänger CCP-bilen upp på Veitvetveien till två hungriga och frusna flickor. Ett kärt återseende, 7 veckor är många dagar. Fort upp med matkassar och prylar för att spisa pasta& nymatsedelpesto med ventrecina(dregel!!). Kvällen fortsatte i en kärvänlig stämning som innefattade gitarrspel och tequiladrickande på fars begäran. Vi njöt, har inte varit så mätt på kärlek och föda på 7 veckor!

Lördag morgon klev taxen upp kl 7 för att förbereda sin avresa. Pensionären var inte sen efter, man kan inte släppa iväg en tax hur som helst, dom behöver noga tillsyn in i det sista. Taxen stretade och drog hela vägen till busstationen, förblindad av allt det goda som väntade hemma (inräknat Torsten). Trots det blev det ett lätt vemodigt adjö på Jernbanetorget. Pensionären har inte varit utan sin tax på 7 veckor, osäker på vilken form den kommande abstinensen skulle ta. Där skiljs historierna åt, här kommer Pensionärens Oslo version och senare får taxen redogöra för sin Västeråstripp.

Pensionären återvända hem till sin fortfarande sovande familj och tog sig själv några välförtjänta minuters vila med sina päron i flyktingförläggningen. Vilan tog snabbt slut och frukosten dukades fram, en redig sådan för att orka med dagens hårda schema. 10:20 schasade Pensionären ut sina föräldrar och motsträviga bror för att ta t-banan till centrum. Operahuset var först på schemat, följt av Karl-Johan och slottet. Första turen avklarades smärtfritt. Sedan bar det av till Akersbrygge, där far höll på att få slag när han skulle betala fikat på Donken. Skulle ha varnat honom om mealen för 100 norska kronor, men det blev roligare så här. Har glömt att nämna vilket väder min family lyckades pricka in, strålande sol och klarblå himmel, inte ett moln på hela dagen! Glassade värre på bryggan och låtsades för en stund att det var sommar på smögen. Nästa stopp blev Videlandsparken(efter en evighets väntan på trikken). Nakenkonsten förtrollade oss alla! Solen ändrade våra planer från Munch museet till Holmenkollen, där alla häpnade av utsikten. Mor var dock inte så glad över uppförsbackarna, men tack och lov kommer man alltid ner. När vi skulle ta bussen hem avslöjades min till synes improviserade guidning. Bussen kom lite för timeat för att det skulle vara en slump, var tvungen att avslöja kontrolltornet som försett mig med information hela dagen. Trodde att man skulle komma undan och bli ihågkommen som den bästa improvisationsguiden någonsin, men icke, idag skulle sanningen fram.

Väl hemma blev det eftermiddagsfika och en liten stunds vila innan projekt kvällsmat inleddes. I det alldeles för trånga och varma köket skulle potatismos med köttfärs&fetaostbiffar tillagas. Några av de visentliga föremål som fattades var potatisskalare, hamurgarepressgrejtypnåtsånt, bestick(knivar och gafflar i diskmaskinen, dumt!), vitpeppar osv. Tur att familjen Forsberg är kreativ, skalade bla potatis med sax, funkar förvånansvärt bra. Så i det för varma köket med varsin svalkade öl kämpade far och dotter ihop en fantastisk middag till resten av den svältande familjen.  Pensionären höll på att spricka. Kvällen fortsatte med tårta, Här är ditt liv, och plumpmästerskap där mammsen tog hem segern(är någon förvånad, hennes jäkla tur i spel!!) .

Söndagen började även den i tid. Far stod för dagens prestation när han tömde dammsugarpåsen och gav nytt liv till den stackars maskinen. Nu ska det bli en fröjd att städa! Tack Far, vi är dig evigt tacksamma! Skall även nämnas att mor&bror fixade Pensionärens dator, högst imponerande och jag står i djuptacksamhets skuld. Innan vi styrde vår kosa till Munch museet städade mina päron lägenheten, ja jag råkar ha dom bästa och dumsnällaste päronen, och ja jag njuter av det.  Mötte den mystiska kvinnan på t-banan som verkade följa efter oss hela förmiddagen. Munchmuseet var en fröjd för ögat och mor och dotter spenderade i shoppen.

Plötsligt var tiden slagen och familjen var tvungen att återvända. CCP-bilen packades full igen och det blev ett kärt avsked. Var tvungen att kramas så det räckte till december. Familjen rullade iväg och plötsligt var Pensionären ensam. Det firades med joggingrunda, mattias panna cotta, läsa ut bok och mys kväll. Var inte helt fel, dock lös kantinehatten med sin frånvaro.

En riktigt kos helg, tack familjen! Nu laddar kollektiv horisontell för fröken Steinvalls besök nästa helg. Nu ska Pensionären baka äppelpaj till sin snart hemmkommna tax.

All you need is love!