Good bye beloved Veitvet, you have been the one for us!
Sista koskvällen är kommen. Här sitter vi nu, två månader efter vår första natt och tänker tillbaka på tiden som gått...tss vem försöker jag lura. Idag var lika jäklig som alla andra, ljuspunkten var att taxen fick med sig ton vis med krubb hem. Och såklart att träffa Trygve på Adecco.
Igår hade vi storslagna planer om att flytta över alla grejer denna eftermiddag, men Pensionären som kom hem först förvandlades till en filthög och dog långsamt i soffan. Hon var så trovärdig i sin gestaltning av en filthög att det tog Taxen en stund att inse vart hennes kära matte tagit vägen, vilket uttryckte sig i en mindre hjärtattack.
Horisontellt var ställningen tills vi tillfredsställde oss med färsk melon och sedan tacos. Är det sista natta så är det, det är storslaget kos som pågär här. Det är popcorn, chokolääd, te, massa filtar, film och allt annat som kan räknas till kategorin kos. Vi laddar upp inför morgondagens stora bedrift. Det ska packas, frakta pakningen på bussen som dom wanna be invandrarekvinnor vi är, packas upp och städas. Och såklart kosa in sin på nya stedet.
Förstår att alla är lika spända som oss på hur vårt nya liv kommer te sig, och jag lovar att uppdateringarna kommer att hagla. Håll tummarna kära vänner för att vårt nya liv närmare byen ska bli om möjligt ännu bättre.
Så länge det finns liv finns det hopp
Igår hade vi storslagna planer om att flytta över alla grejer denna eftermiddag, men Pensionären som kom hem först förvandlades till en filthög och dog långsamt i soffan. Hon var så trovärdig i sin gestaltning av en filthög att det tog Taxen en stund att inse vart hennes kära matte tagit vägen, vilket uttryckte sig i en mindre hjärtattack.
Horisontellt var ställningen tills vi tillfredsställde oss med färsk melon och sedan tacos. Är det sista natta så är det, det är storslaget kos som pågär här. Det är popcorn, chokolääd, te, massa filtar, film och allt annat som kan räknas till kategorin kos. Vi laddar upp inför morgondagens stora bedrift. Det ska packas, frakta pakningen på bussen som dom wanna be invandrarekvinnor vi är, packas upp och städas. Och såklart kosa in sin på nya stedet.
Förstår att alla är lika spända som oss på hur vårt nya liv kommer te sig, och jag lovar att uppdateringarna kommer att hagla. Håll tummarna kära vänner för att vårt nya liv närmare byen ska bli om möjligt ännu bättre.
Så länge det finns liv finns det hopp
Kommentarer
Trackback
