Good bye my lover you have been the one

Ett sista inlägg från Oslo. We're going back. Äventyret är i det närmsta över och vi har packat (tyvärr inte packade) för hemfärd. En sammanfattning av denna vistelse skulle bli lång och då vi båda behöver vår skönhetssömn hänvisar vi tidigare 62 inlägg. Dock har vi ett ord: känslomässig-bergochdalbana.
Sen skippar vi (och besparar er alla trogna läsare) ett chezzzzy amerikanskt kärleksdravellstal.

Tack Trrrrrygve på Adeccccco. Tack Elise som luktar fis ser ut som en gris. Tack Paul vår favoritgay.
(lite amerikanskt chezzzy tacktal kommer ni inte undan)

Taxen vill särskilt tacka sin matte pensionären som rastat, tröstat, stöttat och varit allmänt strong. Det är inte alla som kan hantera en tax så väl. (nej men helt  seriöst maddo jag tycker att det varit strongt av dig)

Pensionären skulle nog bara vilja pusta ut och tacka sin lyckliga stjärna att hon klarade sig igenom denna resa, hädanefter skall hon endast försöka uppfostra foxterrier, dom kan iaf lära sig att spela död. (helt ärligt Emily så längtar jag redan till vår återförening på den outforskade kontinenten Asien)

Om ni har några övriga spörsmål så kan ni nu ställa dom face to face, so to speak.

Nu återstår det väl bara att säga - Mödrar, fäder och syskon, saknaden är över - We are coming home!
(pga av de dryga gener vi kunnat utveckla här kommer dom dock nog snart att be oss att åter fara iväg, men några dagar i återföreningens kärleksfulla tecken ska vi nog kunna få)

Ni som troget följt vår blogg, misströsta ej. Ni kan se fram emot att med det nya året kommer en ny blogg, så håll ut tappra läsare, ni kommer snart bli tillfredsställda igen.

Vi tackar för oss, och lämnar Oslo åt sitt öde( en annan variant på den mening " och lämnar Oslo till nya gloss/floss/moss/koss/toss/loss/ross/boss/ Knull (fast det inte rimmar), ja men vi valde den andra meningen) (ja vi har fått förlite sömn denna helg, men vi ska försöka bete oss imorgon).

Låt kärleken flöda!

Dödens lammungar

Det är lördagmorgon för oss här i kollektiv inte längre horisontellt utan mera jobba arslet av dig.
Den här morgonen är den sista lördagsmorgonen i Oslo och det är med både glädje och det svenska vemodet. (Losen up girls! Ja kanske det.)
Taxen har jobbat från torsdagmorgon till nu ungefär. Torsdag mellan 8-23.30 fredas mellan 8-23.00. Det har inte blivit så mycket sömn och gårdagen var ganska hård.. Men nu efter 12 timmars skönhetssömn börjar livet återvända och får jag bara duscha ska jag nog kunna jobba mina timmar till kvällen. Servering för både taxen och pensionären på telenorarena mellan 16.30- ca. 02.30 :D

Imorrn packar vi väskorna, kollar på grantändning och äter kyckling.
På måndag är äventyret över. 13.00 går bussen mot svea underbara rike. Vi har saknat det. Och vi skanar alla er där hemma! Så passa er nu på måndag lever ni inte längre i den gråa och tråkiga misär vårt bortfall inneburit.

See ya soon babies!

Maskinkörning

Idag har vi jobbat. Vi har sedan fört över FETA pengar från Norge till Sverige. Vi har sedan lagat skåprensmat (Linsröra á la taco taste med pasta)(Klimatsmart och gott kanske till kokboken blåbban?). Sedan gjorde vi äppelmumsröra. Sedan körde vi diskmaskinen. Sedan körde vi tvättmaskinen.

Godnatt världen

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

Pensionären is a liar. Glöm bort radera ut eliminera förra inlägget det är LÖGN!
Spektrumjobbet för taxens del tog slut klockan tio, tidigare än väntat, och eftersom att det sprätte i dansbenen åkte hon hem och triggade pensionären. Lite taggelitagg och tequila senare begav vi oss mot byn. Roxy skulle få lite påhälsning och det visade sig bli intressant.. Man skulle kunna säga att roxy är oslos motsvarighet till silk. Och påminde oss väldigt mycket om Alanya 2008, bara mindre norskar ;) och det var göööy!
Dock har pensionären blåmärken på rumpenstumpen. Efter att vickat höfterna ur led med diverse mensker började en våt tur hem, som inte ledde hem. Vi träffade Johan från Karlskoga. och hans lille vän Mike. Det blev efterfest hos Svenssons. Det blev en trevlig natt som slutade på sinsenveien klockan sex då vi insåg att hungern hade smugit sig på! Därför började vi baka scones. En genialisk idé som vi känner oss mycket nöjda med, man ska ju aldrig sova på tom mage har vi hört. Efter att tillfredsställt de flesta behov en kvinna kan ha stapplade vi i säng runt åttasnåret då hade Taxen varit vaken i 21 timmar, gillar't :)

Söndagen idag startade lite senare än vad söndagar brukar starta. Pensionären som antagligen inte kunde ligga på sin blåmärksröv gick upp vid halv två. Taxen dregglade vidare till halv fyra, så jäkla skönt!
Nu bakar vi veckans bröd och kosar oss i pyjamas det är koseligt värre! Till kvällen går sista laxen och kära väninnor nu är det bara 8 dagar kvar tills välkomstkomitén måste vara klar, eldslukare, blåsorkester och lite strippor.
Just nu sitter nog 4/5 av familjen Storm i Egypten och äter buffé i värmen. Skönt för dem tänker vi.

Ropen skalla kärlek åt alla!

alone again, all by myself part 2

Återigen har taxen lämnat mig för att tjäna ihop sitt levebröd, det är hårt! Dagen tillbringade vi dock tillsammans, det blev promenad på outforskade områden. Kos värre där höjdpunkten var när vi hittade en butik som endast säljer kokosbollar,smarrigt!

Själv hade jag planer på att gå ut och vicka på höfterna denna afton, men en spänningshuvudvärkattack (ett ord? ist mkt bra för framtida alfapet) satte stopp för det. denna kväll kommer spenderas mycket stilla.

Igår jobbade pensionären och servera på stället med den elaka vietnamesiskan. Det var länge sedan hon kände sig så uppskattad, fick otaliga komplimanger, blev utbjuden på sushi och alla gubbars favoritsport var att gissa min ålder.Hade dom bara varit 20-30 år yngre och snygga så hade det verkligen varit en helkväll. Har nu inte bara upplevt vårlhungriga norrmän utan även aspackade, en skön syn. Och något otydligt mummlande.

Vi har verkligen börjat inse att våra dagar i detta land är räknade, 8 dagar kvar. Oj oj oj

God natt

all by myself part 1

Idag har pensionären jobbat på akersbrygge i en kantin där 2000 människor krubbar, det va stort,fint och slitigt. Träffade en trevlig estniska, en kul norsk gutt och en svensk jenta. Dock var där även en otrevlig nonchalant pakistaner som var "chef" i diskrummet(fatta vilken ärofull titel!). Taxen jobbade på i barnehagen och bara för att hon ade bråttom så kom den sista föräldern akurat halv fem. Hon skyndade sig sedan hem där pensionären väntade med Tom kha soppa(kommer du ihåg det farmor - paprika,champinjoner och vitkål i). Soppan surplades fort upp och sedan sprang hon vidare till Glasmagasinet där hon ska servera ikväll. Vilket betyder att pensionären spenderar denna kväll helt alena. Det firas med twilight filmen och massa choklad! Kos i kvadrat alltså!!

Imorgon ska pensionären tillbaka till sina heta lagerarbetare och kanske även servera där på kvällen. Vilket kommer betyda att taxen severar torsdag och lörsdag medan pensionären serverar fredag, vi går helt om varanndra denna helg. Men det blir nog en gemensam lunch på Lofoten på lördag.

Taxens familj åker till Egyptien nu, vi är inte bittra och hoppas att dom får jätte kul. kommer att sakna deras dagliga samtal! Får kanske har två om dagen när dom kommer tillbaka, hur låter det Dessy?;P 

Nu börjar strax filmen, ha det ärade bloggläsare! 

Gott som räcker länge

Jag (Emily) börjar inse att jag trivs rätt bra med jobbet. Barnen är ju faktiskt söta nästan hela tiden och helt sjukt mycket trevligare än Marit.. Skulle de sen låta bli att skita skulle jag vara jäkligt nöjd.
Idag var vi ute på förmiddagen det regnade och i princip allt var blött det är göy.
Det är iaf kul att när den minsta tjejen gråter så funkar det liksom att jag tröstar henne det brukar alltid vara mig barnen gråter när de ser och så får mamma trösta men nu duger jag. Och så har hon världens mjukaste babyfettslår som är sjukt mysiga.
När jag tänker på det så tycker jag att de är så coolt att jag lilla jag tar hand om dessa små människorna helt själv! Fattar inte riktigt att de litar på mig. Känner mig kanske inte riktigt mogen för det egentligen men man kan ju alltid låtsas.
Men det bästa med dagen var att alla somnade fort som tusan så jag fick nästan två timmar för mig själv! Passade på att äta och sova jag med :) De e najs. Sen är det gula inte lika gult längre.
Pensionären jobbade med lagerkillarna och ska kanske kanske servera där på fredag. Tajmat när jag ska jobba på lördag! Nej till kvällen vankas vegetariska burritos som vi hoppas ska smaka bra. Lite andra avenyn ska väl också hinnas med innan ögonen klibbar ihop.

tjing tjong hong kong 

Närkontakt av gula graden

Vi börjar inlägget med att gratulera min kära farmor som idag uppnår den respektingivande åldern av 68 år. Grattis älskade bestemor!

Idag var en måndag i november, dock en roligare sådan för pensionären än för taxen.
Pensionären har roat sig själv hela dagen med skämt om en medarbetaresnamn(Åsne-britt, ja ni kanske fattar) och andra lustigheter som flugit i hennes antagligen lätt sjuka sinne. Dagens händelse var att det blev närkontakt med en  av de snygga lagerarbetarna, me like. Får se vad morgondagen har att bjuda på. Dagens roligaste händelse inträffade när pensionären precis hade slutat slitet och fick sms från sin sambo, som löd " Jag säger bara gul diarré hela ryggen. Huvudvärk!Befria mig, befria mig!! " . Taxens dag innehöll mer avföring än vad någon männsklig varelse bör få vara i kontakt med på 8 timmar. Tack och lov är hon gjord av hårdare virke än så, lite gul diarré överallt är en barnlek(höhö).

Vill även dela med mig av förra veckans bästa citat som den konstiga vietnamesiskan sa till pensionären. Efter att ha haft ett samtal om längd på människor tittar hon på mig och säger " Du är väldigt pen i ansiktet, men du är lite kort. Om du hade varit så här ( visar med fingrarna 1,5-2 dm) mycket längre hade du varit riktigt fin, men ja...."
Jag säger bara tack vietnamesiskan för att du spär på mitt komplex. Verkligen tack. Norska-vietnameser verkar ha brist på hyfs och socisalkompitens(hänvisar till tidigare inlägg om den arga-vietnamesiskan) , kanske ska skippa Vietnam och inrikta oss på mer vänligt sinnade länder.

Exakt 2 veckor kvar nu, vid den här tiden måndagen den 30 november kommer vi åter igen att befinna oss i gurkstaden.

Ha det!

Sista besöket lämnade just



Det är november, vi har bott halva tiden på sinsen och idag är det söndag.
Den här helgen har Helena och Robert varit på besök :)
Vi har gjort Oslo under paraplyer och bara myst!" med en massa te..
Fredagen bestod av jobb.  Sen efter jobbet väntade vi på våra vänner. Inte förns två på natten rullade toyotan uppför Sinsenveien! Ett meget kempekärt återseende. Vi drack te och pratade tills meget sent. Somnade in på flotten vid fyrasnåret. Lördagen var det lyxfrukost med bananyoughurt! ekologisk sådan :D Kempegod!
Sen var det operahus, kondomeri och allt annat som gör Oslo till en kul stad. Helena ville se mer men korven och brödet ville fisa i soffan så Madeleine och Helena åkte spårvagn medans vi gick hem och mözz.
Vi fes vidare och sen lagades meget koselig mat! Ris kykkling bönor och vitkålssallad mmmumzz.
Då tre fjärdedelar hellre fes än partade blev det flottekos hela kvällen. popcorn, godis, te och kos. Alltså jag förstår inte hur vi kan vara såna experter på kos!?
Kvällen förflöt med mycket prat, både djupa och odjupa tankar. Vissa lika djupa som dammen i vasaparken..
När småtimmarna kröp på somnade vi in på flotten och flöt sakta iväg längs amazonas.
Söndag var en dag i sorgens tecken. Kärleksbarnen skulle åka och vi var ledsna. Vi kosade iaf tiden som var, sen rullade totyotan ifrån sinsenveien.
Tack Helena och Robert för en helt fantastiskt mysig helg! Den lever vi på nu resten av tiden :) Två veckor kvar! och vi räknar ner..
Kärlekstanken är full igen så vi kör vidare nu.

PEACE LOVE AND UNDERSTANDING

Aldrig så levande som nu

Ni vet när man är så där sjuk. Man fryser så man skakar trots sju täcken. Huvudet snurrar vid minsta rörelse.
Det känns som att livet är över och att man aldrig mer kommer att få energi till någonting igen?
Tänk er det plus att ni befinner er lååångt hemifrån i ett land där hysteri kring svininfluensa hägrar och utan att kunna nummret till ambulans.
Det mina vänner är vad jag kallar misärig skit piss ångestbildande fis bajs.
Ja ni hörde mig.
MEN nu iaf trots dödsångets och tre långa jobbiga dagar, då jag antagligen gett min mamma hjärtproblem, garanterat sömnproblem, är jag KRY! Ja mitt gamla vanliga jag alltså.
Så för att fira återuppståndelsen åt vi idag ädelostfylld lax med hasselbackspotatis.

Imorrn kommer Robert och Helena no matter what sa Blåbban så det litar vi på :) 
Ser fram emot en härlig helg tillsammans! 
Nu är det dags för bädden då adecco lockar med en morgondag redan klockan halv sju!  

bara slitna

Just nu är livet i kollektiv hippie inte så muntert. Taxen har legat sjuk i feber och övriga smärtor(ja antagligen svininfluensan) sedan i måndags och Pensionären har fått tagit på sig rollen som sjuksyster, hemmafru och familjeförsörjare. Det är ett hårt och sjukt liv.

Veckans ljus var att Pensionären fick jobba med en barista maskin och drack alldeles för mkt gott kaffe. Och att våra snälla familjer där hemma verkligen är en axel att luta sig mot,tack för att ni finns!

Läget börjar dock ljusna, febern går ner och någon form av energi börjar återigen strömma genom våra kroppar. Antagligen på grund av en onarmalt hög konsumtion av ingefärste, apelsiner&mandariner och sömn.

Nu ska här fortsätta sovas! Peace out!

Ps. Pensionären har bara 12 dagar kvar på älkade Adecco och Emily möjligtvis 1 eller ingen!! Hör och häpna!Ds.

Slitna och rika

Dagen idag började sent. Eftersom att gårdagen var hård! För pensionären började dagen redan klockan halv sex för taxen klockan sju. Vi levde vårt vanliga kantineliv och sen var det dags för spektrum. Vi piffade till oss och möttes upp utanför oslo city. I spektrum vart vi utslussades och det visade sig att självaste pensionären och taxen skulle få jobba med vip-gästerna, hör och häpna girls! Ni ska bara veta hur de har det. Olika mycket välbärgade företag hade sina egna "lounjer". Där ställde vi upp cateringmat och alkoholhaltiga varor.. Det var som små rum längst upp över publiken inrett med kylskåp bar diskar och soffgrupper, snoffsigt värre. Till en början var iaf jag Emily lite impad och lite så "det här är ju fett" men när människorna anlände och visade sig vara grisar väcktes äckel. Äckel för samhället vi lever i. Att en pytteliten skara människor som råkade hamna på de jobben, ska sitta där och vräka i sig, vara fulla, dräggiga och äckliga. Hur människor ska slita, hur jorden förstörs, för att de ska äta mangroveträskförstörande räkor. Och mestadelen av maten slängdes. Nej det är något som gått snett.
Vi jobbade iaf hela kvällen utan paus och vid elvatiden åkte vi hemmåt. Vi bokstavligt talat stupade i säng!

Idag lördag åt vi lite spaghetti o veg. färssås för att sedan börja ett till pass. Idag vankades bankettservering. På med kostymen och påt igen. Vi skänkte vin, ryddade och var jäkligt nära donkeyboy :O
Dagen var hård. Ingen mat, ingen paus och lite strul men vi klagar inte trots blåmärksfötter, nej vi peppar asien och ser cashen rullar in! :)

PEACE OUT


översikt sinsen

Dagarna går i vårt illaluktande hippiekollektiv. Vi knegar på och kurar ihop oss i soffan på kvällarna. Det är november.

Tänkte guidea er på sinsen . Här är vårat hus, vi bor på femte våningen.



Här är vår portingång. Förstår att n läsare tycker att dessa bilder är oerhört spännande!




Längst ner i denna korridor bor vi. En vacker syn



Välkommna hem till oss, sig på bara.



Inget bubbelbadkar här heller :S



Sovrummet, kort och gott.




Das kitchen, inte överdrivet inspirerande.



och tillsist vagsrummet, platsen där vi spenderar större delen av vår tid.



Det var det , har även en balkong men den är inte värt visa. Och ja vi tycker att städning är lite väl överskattat.

Ha det!

Hippie-kollektivet!

Det började med en måndag fucking morgon.
Sen skiljer sig våra historier fram tills klockan slog halv sex. Då kom Madeleine inramlande, utmattad och sprängfylld av information. Men jag tar det från början. Efter Emilys arbetsdag bestämde hon sig för att gå hem i regnet då vi nu bor så centralt! (också pågrund av jag blivit ett fetto) Väl hemma bestämde jag mig för att jag inte vill leva i misär och började röja i lägenheten. Det blev en tydlig förbättring och resultatet är tillfredsställande!
Ungefär när jag börjat diska ramlade pensionären in och visste inte vart hon skulle börja i sin historia. Hon började efter lite andhämtning berätta om vaksineringen. Vi kan få det först om två veckor och på blanketten ska vi fylla i att vi är arbetskraftsinvandring, de ni! Det kostar 100 riksdaler och det är bara en sprutta.
Sen lite om banken och sen om Rogga NO longer the man...
Han skulle ju gå till banken och fixa så att vi får depositumet. Maddo ringde upp gubbstrutten och gissa vad.. han har GLÖMT. Glömt!?!? Hallå!? Tänk om vi glömt betala hyran jävlar vilket liv de hade varit. Nej Rogga ger vi inte mycket för. en halvtimmes försening igår och nu detta. svin.
Iaf glada nyheter var att även Madeleine skall jobba på spektrum i helgen på A-ha!
När känslostormarna var över  lagade vi potatisomelett och lyssnade på Di leva.

Nu får vi äntligen leva ut våra hippie drömmar! Vi äter nästan hela tiden vegetariskt, BHn har vi glömt, håret gror, tet kokar, det är skitigt, det är växter överallt, vi trivs!
Sen hittade vi vad det är som luktar idag :D:D!! Det var någon äcklig burk med äcklig ost i kylen. den står nu på ballen :D

Maddo förstörde just duschdraperiupphållaren och nu är det dags för en dejt mellan Emily och persbrandt i Solstorm.

PEACE AND LOVE AND AIDS

Tandläkarväder

Idag klippte vi de sista banden med Veitvet. Var där i god tid och slängde sopor och fixade det sista frö att allt skulle vara så perfekt som möjligt när Roga kom. Tiden var avtalad 11 och effektiva som vi är blev vi klara i bra tid så fick en sista stund i mys soffan. Klockan blev elva men ingen Roga eller efterlängtade Marlen. Halv tolv behagade dem att dyka upp. Är mycket besviken, trodde att Roga var en man som stod vi sitt ord och höll sina tider. Och fick inte ens en komplimang för den utomordentliga städningen!!Nycklar byttes, krystad konversations fördes, depositumpapper överlämnades och plötsligt var lägenheten åter igen i Rogas fumliga händer. 


I vårt nya hem går anpassningen långsamt. Det är trängre, finns varken vattenkokare lr mikro(dock en juicepress och ett våffeljärn), insyn vilket gör att vi inte kan gå omkring lika lätt klädda som vi är vana vid och det är ngt som luktar( och nej det är inte jag den här gången). Gjorde dagens bedrift för en stund sen och gick med soporna i hopp om att det var boven men jag tvivlar. Skulle sedan torka golven tänkte jag, men finns ingen mopp. Lr dammsugare. Börjar inse att det blir en månad då vi får lära oss den sanna meningen av "bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Får se hur det går. 

Taxen är ute på tur och vi har lite egentid. När man känner att man börjar växa ihop är det skönt att man faktiskt rent fysiskt kan skilja på sig. Själv har jag promenerat i vårt nya område och sedan försökt att få datahelvetet att funka. Tyvärr ser det ut att vara mission impossible att på internet på min datior, men den funkar felfritt på taxens. Varför är all världens teknik alltid emot mig??? Vad gjorde jag i mitt tidigare liv som kan ha retat upp tekniken så??Det är just nu så illa att jag istället börjat tröst äta. Illa med tanke på tidigare löften om nyttighet.


Har tagit lite bilder på vårt nya place, men med dator krånglet så funkar det såklart inte att lägga upp dom heller. Men dom kommer...

Nu ska jag gå o dö, eller göra linssoppa, har inte bestämt mig än

Ha det!

RSS 2.0